Raketdrivna sjöhästar och nipple slips

Jag rider på en sjöhäst genom portaler och får poäng för varje jag tar mig igenom. Någon slags raketmotor brinner i baken som plötsligt stannar och jag får börja om. Den här gången tror jag att jag fattar hur jag ska göra och lyckas skjuta mig igenom alla portaler och till slut ut på en balkong. Där träffar jag två killar som dricker öl. Min flickvän kommer upp från trappan upp mot rummet för att prata om sjöhästarna. Hon tror inte på att jag klarade mig så bra på bara några få försök. När hon står där och pratar lutar hon sig fram och vi står liksom över henne i trappan och jag kan se hennes bröst mer eller mindre trilla ur genom urringningen. Jag säger det till henne då grabbarna stirrade.

Vi går vidare och pratar om diverse saker och går genom något slags convention med konstiga prylar överallt. Vi pratar engelska hela tiden. Till slut är vi framme vid mitt rum igen och jag sätter mig när en av grabbarna på svenska säger: ”Vi tänkte dra oss inåt”. Och jag svarar på svenska med skånsk dialekt. Han blir förvånad över att jag kan svenska och börjar argumentera med mig om säger att jag är en tjuvlyssnare. Han försökte tydligen flirta med min flickvän.

Ingen förstår någonting, inte minst jag som försöker förklara att ingen av dem tidigare frågat om jag var svensk då alla pratade engelska. Jag visste inte ens att han själv var svensk förrän han avslöjade sig. Jag behöll lugnet men den andre killen blev oerhört upprörd.

Sen vaknar jag av att grannen borrar i väggen. När jag trodde jag för en gångs skull skulle få sova ut.

Publicerat i Drömmar | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Våldsamma datorspel och släktingar

Jag spelade något slags datorspel mot min kusin. Jag förlorade och när jag var klar hade jag fåt en rejäl blåtira. Jag vet inte hur men våldet på nåt sätt överfördes fysiskt. Till mitt öga. Jag gick tillbaks in i rummet med mina släktingar när min farbror fick syn på mig och blev rosenrasande. Hans grabb skulle minsann inte få spöa mig! Jag blev också förbannad av någon anledning och sköt tillbaka stolen under bordet med våld. Någon i bakgrunden tappade en flaska.

Vi startade upp spelet igen och jag fick välja vapen. Den här gången tilläts inte min kusin att röra på sig så att jag kunde vinna. Till en början så gick jag inte med på att vinna så enkelt men efter en stund kunde jag inte hålla mig och började skjuta mot alla fiender i spelet inklusive min stillastående kusin.

Blåtiran växte och spelet tog slut. Nu ville min far och bror köpa pizza. Men pizzorna är ju för dyra där borta så vi äter hemma, lipar farsan högljutt. Det blir ingen pizza och alarmklockan ringer och väcker mig.

Publicerat i Drömmar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Jag styr planet rakt in mot köpcentrat

Jag sitter bakom spakarna till ett nytt, fint jetplan. Ett sånt där litet privatplan som fraktar en liten grupp människor till valfri destination. Av någon anledning så fick jag styra samtidigt som den kvinnliga piloten sitter jämte mig och guidar mig hur jag ska göra.

Hon pratar om hur det hade varit om vi flög över Sovjet, USA och andra länder. Där hade vi förmodligen fått trafik jämte oss direkt då vi inte flög lovligt. Med mig bakom ratten alltså.

Planet var fullt. Fullt av människor jag inte känner eller vet vilka de är. Jag gör en djupdykning för att höra piloten skrika: ”Stig, stig!” Hon vägrar ta tag i ratten samtidigt som jag fumlar mig fram. Jag kan ju för djävulen inte styra ett flygplan heller! Men jag lyckas räta upp planet och kör vidare. Jag tar planet högt upp och rullar runt med planet en gång för att känna på det, och jag lyckas. Men åter en gång tappar vi höjd och jag flyger rakt mot entrén av ett köpcentrum.

Det går sakta. Jag gör allt för att räta upp planet och vi ligger med baken i backen och nosen högt upp i skyn men ändå stiger vi inte. Jag gasar på så fort det går och hoppas, bedgar att snälla, stig nu då!

Vi krashar rakt in i entrén. På något sätt flippar planet och ut genom framrutan flyger jag och den kvinnliga piloten. Vi ser planet fortsätta igenom köpcentrat och ut i skogen för att slukas i ett eldhav. Vi ligger på backen, ställer oss upp, borstar av oss gruset och tittar på varann. Jag brister ut i gråt och skriker att jag gjorde allt jag kunde. ”Visst gjorde jag precis allt jag kunde?!”

Publicerat i Drömmar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Michael Clarke Duncan och militärklockor

Två ungar med Da Vinci-kodsliknande prylar sprang hem till huset jag befann mig i. De skrek förfärat att de måste gömma sig. De famlar med sina nycklar för att ta sig igenom dörren när jag blir för otålig och hjälper dem. Jag får upp första dörren för att se att det är en till bakom den. Jag försöker med samma nyckel men den kräven en annan. Den lille pojken får upp dörren med sin nyckel med det tog för lång tid. Bakom dörren fanns en tredje. Precis när jag lyckats få upp den vänder de två pojkarna sig om och springer iväg. Livrädda.

Jag lägger mig i en av sängarna i rummet och försöker reda ut vad som har hänt. På väggen projiceras nån slags Disneyfilm i olika lager. Plötsligt hör jag något ovanför mig. I en av sängarna ligger Michael Clarke Duncan. Jag klättrar upp och frågar vad han gör där men får en bäsk kommentar tillbaka. Jag är positiv och retar upp honom och hoppar upp i sängen. Vi börjar snacka militärklockor.

Han hade en riktigt cool klocka på armen. Helsvart i någon form av gummi. Den lös först när man tryckte på dess knappar och verkade riktigt stealth. Jag gillade den. Vi googlar på klockor och Michael pekar på en bild av en pansarvagn som han vill köpa. Jag skrattar och googlar vidare på klockor. Precis när jag skulle visa min blivande klocka kommer några vänner till min flickvän in i rummet och berättar att hon vill ta en paus från mig. Det är bara timmar kvar tills jag ska lämna henne nästan ett år och hon vill ha en paus från mig.

Telefonen ringer. Jag vaknar och svarar lite yrvaket. Det var min flickvän. Hon älskar mig fortfarande.

Publicerat i Drömmar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Hitlers Domedagsyxa

Djupt nere i Helvetets eldar ligger Adolf Hitlers Domedagsyxa djupt begraven. Ända sedan Förintelsen har den legat där i säkert förvar. Ända tills nu.

En grupp onda typer har nu samlats för att på nytt framkalla ondskan med hjälp av yxan. Men för att göra det måste de samla ihop alla färgbollar på ett ställe. De har alla utan den gröna. Och jag jagar honom.

Alla bollar har olika egenskaper. Den gröna gör att du kan hoppa och studsa väldigt högt vilket gör det väldigt lätt för mig att följa efter honom som stal den sista magiska bollen. Jag jagar honom för att inte vill att alla färger ska förenas. Jag jagar honom för att kunna förgöra Domedagsyxan i Helvetets lågor.

Jag jagar honom genom granar och tallar och det börjar kännas hopplöst. Om jag ändå bara kunde få honom att förstå att vi är på samma sida. Plötsligt dyker ytterligare en förföljare upp som gör allt för att få tag på den sista färgen. Det är då personen eller varlesen som det nu är gör en helomvändning och ger mig bollen.

Jag håller bollen med båda händerna. Bollen ändrar ständigt färg och lyser med ett magiskt sken, och det är då jag förstår varför den gröna var så åtråvärd. Den har alla färgegenskaper och jag kan studsa iväg osynlig samtidigt som jag hoppar rakt igenom träd och staket och upp på taken. Det tar tid innan jag lär mig hantera dess krafter men till slut får jag upp farten och kan ta mig ner för trapporna som leder mig till den brinnande elden. Väl där så håller jag Hitlers Domedagsyxa i min hand och kastar den så långt in i den glödande massan jag kan. Den landar i lavan, den sjunker och nu börjar väggarna att rasa in.

Jag springer upp för de långa trapporna och ser trappstegen rasa bakom mig. Jag ser himmelen och markytan närma sig och precis när jag kommer upp så vaknar jag. Jag vaknar och tänker: ”Konstigt… ingen dröm i dag?” När jag plötsligt inser vilken random dröm jag haft. Domedagsyxa? Färgbollar som ger dig kraften att studsa fram och göra dig osynlig? Wow.

Publicerat i Drömmar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Jag drömmer, alltså finns jag

Det var ett hav fyllt av röd slushie. Det stormade och folk tog skydd varhelst de kunde. Jag själv klättrade upp i rutschkanan över alla andra och såg våg efter våg slå in mot folkmassorna som skördade liv. Den röda slushien var livsfarlig.

Folk tog efter mig och hoppade upp i rutschkanan där jag försökte göra allt för att skydda min dator. Jag höll den så högt jag kunde över vågorna men ibland så blev smärtan av mjölksyran för hög.

Precis när alla tror att stormen är över ser jag en gigantisk slushievåg rulla in över havet. Det är kört… och jag vaknar.

Det här är den första drömmen jag delar med mig av på Mitt andra jag. Jag ska försöka göra dagliga uppdateringar allt eftersom jag drömmer och kommer ihåg dem. Jag ska försöka att skriva om dem oavsett dess innehåll och målet är efter en tids bloggande kunna se ett mönster bland etiketterna. Tolkningar och analyser är fritt för alla.

Publicerat i Drömmar | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar