Vi blir jagade av polisen i vår sletna Peugot. Jag kör en handbromssväng och skakar av mig dem tillfälligt. Kör in på ett skogsområde där jag plötsligt slungas ut ur bilen. Jag hittar ett perfekt gömställe och väntar på att min kompis som nu kör bilen ska komma in. I stället ser jag bilen köra förbi och jag springer efter.
Plötsligt kör jag bilen igen. Nu gäller det att parkera någonstans där P-vakterna inte kan se mig. Jag vill inte ha en bot. Jag kör ut på en grön äng, perfekt tänker jag. Ett högt stängsel omringar ängen och jag vet egentligen inte hur jag lyckades parkera här. Jag hoppar ur bilen och springer mot ett hål i stängslet lite längre bort. Då kommer en polis och en p-vakt med en hund. De frågar om det är min bil som står där borta, jag svarar nej. Jag ljuger ju inte eftersom det är min kompis bil. Jag frågar om personen som äger bilen kommer få en parkeringsbot. ”Ja, 400 Euro”, svarar polisen. ”400 Euro?!”, skriker jag. ”Det brukar ju kosta 400 svenska kronor!” Jag får inget svar. I stället börjar p-vaktens hund leka med mig. Den dräglar och verkar gilla mig lite väl mycket. Jag springer sedan iväg och tar hunden med mig.
