Jag står på en mexikansk väg, fullt trafikerad. Tillsammans med min far blickar vi i norrgående riktning och ser hur bilarna kommer från en kulle långt upp på ett berg. Säkert flera kilometer bort och lika högt ser vi hur bilar kämpar sig upp till kanten för att liksom slungas ner för den långa backen som i en rutschkana. Jag säger till min far att de förmodligen frikopplar och kör gratis ner för backen – då spar de ju bensin och pengar!
Bilarna svischar förbi oss och vi går in i ett hus. Vi har bestämt oss för att klättra upp i ett av bergen som omringar staden. Vi entrar ett väldigt intimt hus med tre kvinnor som tittar på oss. En av dem hälsar på oss: ”buenas días.” Ingen av oss svarar.
Sen är drömmen slut.
